Lugnet före stormen

Jag njuter av de sista dagarna med det gamla livet - hemma i Gubbängen, i lugn och ro, med en matte som är hemma på dagarna. Snart ska vi flytta härifrån och matte ska börja jobba och vi kommer att bo på helt okända platser. Men jag vet förstås ingenting om det här och även om jag visste så har jag inget tidsperspektiv, så jag kan inte vara nervös. Tur.

Taxar kan

Fem dagar hos tant Ruova... ok, inte som hemma, men man kan lägga sig an med nya vanor snabbt, t ex inte äta standardkäket, låtsas att man inte alls behöver gå ut när man ligger med i sköna blå sängen, se ut som man är olyckligt skild från Gudinnan fastän man egentligen bara vill slöa vidare. Resultatet...? Tja, en halv till en köttbulle om dagen, några levergodis och lite ris. Schyssta mattor att kratsa på. Och nog lyckades jag gnida in hennes säng med grus och lite annat. Kanske trodde hon att dammsugaren kunde skrämma mig, men suck, den kan man ju, bara att sova vidare och se ut som man inte fattar ett smack när hon försöker komma åt. Med mina ögon kan jag manipluera. Fast efter några dagar blir man lite seg och faller tillbaka i invanda mönster... imorse var jag så sugen på att gå ut och bubba lite att jag glömde att låtsas att jag inte behövde. Då gick tanten och köpte kaffe, satte sig i en park och började läsa! Suck, tror hon att jag ska underhålla mig själv i parken!!! ? Sen kom det ett helt gäng och lekte med mig. Kom av mig lite och föll för deras beundran. Riiiiing... vaoufff... så bara var hon där igen. Aaaah - min Gudinna! För alltid vi - du är kvinnan i mitt liv.

Vi leker