En klarar sig på egen hand...

Ack ve - min Gudinna har rest bort! Första natten var jobbig, jag kollade varje gång det gick i porten men hon kom inte. Jag är inackorderad hemma hos tant Ruova inne i stan några dagar för alltid eller just nu till sen. Hon drog ut mig i parken före gryningen! Vad gör hon på dagarna egentligen? Sen låg jag på nya kudden i en kvartimme eller tre och väntade sen gick vi ut och bubba lite och sen fika lite och sen somna jag och då drog hon iväg mig till kontor. Jag försökte se ut som jag inte fattade när hon tog fram kopplet igen, men det struntade hon i. Men OK, det var kul där. Tror jag har varit på kontor förut. Hennes chef har en plyschnalle med spetsblus på rummet, aaaah… och petflaskor med godis och en soffa som man fick hoppa upp i och han snusar som luktar gott och han leker bra och jag tänder på hans sko som sitter på hans fot, fina ljusa mjuka mockaskor och så kan man dra i snören som sitter fast i skon. Vi åkte bussarna många stycken, på och av och vänta, på och av och vänta. Det kan jag. Man tittar på tant och vet när man ska gå på eller av och så försöker man hålla sig undan skor som kommer uppifrån. Nu börjar det livet bli kul igen. Man ju kan faktiskt leka utan matte medan man väntar. När vi kom hem till mitt inackorderingshem var anka där, har han också flyttat? Oh du store, han piper som hemma. Aaaattack - vi glider fram längs golven och jag vinner ankan nästan hela tiden. Tant Ruova har en ny fin matta som jag gillar. Där kan jag vakta dörren utan att behöva resa mig upp. Ska vila lite nu. Det har varit en hård dag med nya grejor hela tiden…. z z z z zzz

Present från Chiny

Min japanska kompis bostonterriern Chiny skickade mig en pip-sko med riktiga skosnören. Jag dödade den.

Betaförvirring

Som ni ser så står det plötsligt att alla mina inlägg har skrivits av Ondskan, fram till nu. Det är fel. Det beror på att Betablogger är det dummaste som uppfunnits sedan den elektriska apelsinpressen. Men det går inte att göra något åt det. Matte har suttit i upplösningstillstånd hela eftermiddagen, och till slut insåg hon att det ändå är bättre att det står att Ondskan skrivit mina inlägg, än att jag skrivit alla Ondskans, på hennes blogg.

Ett genombrott

Måste bara berätta att vi idag nådde ett major genombrott i min tända-och-släcka-lampa-karriär. Tidigare har jag ju förstått att jag på kommandot "tryck" ska trycka på lampknappen. Men idag lyckades jag trycka så bestämt och hårt att lampan faktiskt tändes och släcktes. Och det var bara när jag gjorde det som jag fick klicker och godis. Nu är jag nästan en riktig servicehund.

Taxträff

Idag träffade jag Tyson igen. Han är också tax, men kanske dubbelt så stor som jag. Han väger 13 kilo. Hans tassar är enorma. Men han är snäll ändå, och jag gick ändå först!